Kvarnen i Knäred

I våras, närmare bestämt lördagen den 14 april 2012 hade vi förmånen att lyssna till  Elmer Anderssons barn- och ungdomsminnen. 

Elmer föddes 1923 på Prästgårdsvägen i grannskapet till kvarnen. I tidiga tonåren körde Elmer med häst och fjädervagn och fick malet. Oftast var det 5-6 säckar varje tillfälle, både havre, som krossades och brödsäd, som maldes. 100-tals gånger har fjädervagnen med Elmer vid tömmarna rullat Prästgårdsvägen fram för att svänga ner till kvarnen, där  Edvin Nilsson, mjölnaren tog emot och senare på 1940-talet sonen Nisse. Ungefär 10 öre/säck var priset, bakmjölet lite dyrare än havrekrosset.

Säckarna hissades upp till andra respektive tredje våningen. Andra våningen krossades havren och efter regniga somrar, när kornet var för dåligt till bröd, maldes även detta till djurfoder. På tredje våningen, som byggdes på långt efter kvarnens tillkomst, togs så brödsäden om hand.

Elmer berättar vidare att en 150 meter nedanför forsen finns en liten ö. Vid den var en ålakista gemensam-ägd av samtliga Knäredsbönder. Ålakistan arrenderades ut till Nils Persson, virkeshandlare. Arrendet inbringade 2 kronor/andel och år. Enligt Elmers utsago var ålarna armsgrova och fanns i mängder! Varje dag vittjades kistan.

 

Elmers far var slaktare och Elmer berättar att omkring 80-90 djur i veckan gick till slakt. Djuren kom i täckta järnvägsvagnar och leddes genom byn till slakteriet på Prästgårdsvägen. Varje affär beseglades med en sup. För kalv, gris och småboskap var det 1 sup och för storboskap minst 2, kanske fler! Kropparna hängdes i en enormt stor jordkällare belägen jämte slakteriet. Endast blodbrunnen låg emellan. Den tömdes med spannar och innehållet hamnade på gödselstacken. När verksamheten stod på topp var 3 slaktardrängar anställda. 

Alla djurkroppar gick om lördagarna med lastbil som "Mylte-Bror" körde, in till Halmstads charkuterifabrik "Ång-korven". Det gällde allt: får, gris, ko, kalv etc.

Elmers mor Ester bjöd varje december alla Knäredsungar på hemlagad blodkorv och sirap. Mycket uppskattat!

Elmers far Johan dog 1930 (Elmer var endast 7 år) och mor Ester drev med sönernas hjälp slakteriet vidare ett par år till. De sista åren innan stället såldes 1939 var det jordbruket de livnärde sig på, och sedan försörjde Ester sig som sömmerska.

 

Tack Elmer och Barbro för en oförglömlig eftermiddag ! Att få ha suttit runt kaffebordet hemma hos Er  och njutit hembakat och lyssnat till Era minnen är en förmån.

 

Hälsningar Lisbeth

 

 

Denna våg som kallas pundare (ev norsk våg) är troligen från slakteriet och tar en vikt upp till 90 kg eller

320 pund. Daterad 1880.

 

Roland har tagit bort formen och bakugnen rasade INTE!