Tors 4 okt 2018 Skymning i kvarnen för 100 år sedan

Runt det lilla bordet i kvarnköket samlades Mjölnaren och hans Bina och deras barn till kvällsvard. Säkert vankades stenugnsbakat rågbröd med hårda skorpor, som behövde blötas i koke-kaffet innan skivorna breddes med stekflottet från det hemmasaltade fläsket. Kanske brann ett ljus i mässingsljusstaken eller fick ögonen sakta vänja sig vid den tilltagande skymningen.
Lika säkert är det att det inte bjöds kanelbullar! Ingen hade en tanke på att äta "sötebrö'" en vardag! Vilket slöseri! När kyrkklockornas klämtande manade till helg samlades familjen i stu'an, fotogenlampan tändes, äldsta dottern Berta kanske läste ur katekesen medan mjölnaren värmde sina värkande, valkiga nävar vid järnkaminen. Mellan eldens sprakande och Herrens ord kunde rasslet från mor Binas binge-stickor anas, där hon tillverkade yllesockor till frusna barnafötter. Vid riktigt festliga tillfällen vill jag tro sockertoppen togs fram och alla fick varsin liten bit av detta himmelskt goda. Kanske fanns det ibland också "söte-bröd" till findoppat med kaffe i blommigt tunt porslin. Det var ändå helgafton!
Jag vill gärna tro att helgen inleddes såhär för dem, som slet och stretade för mat och värme. Idag ger en stund i soffan i kvarnstu'an mig en särskild ro, när jag låter fantasins tankar sväva fritt om såväl vardag som helg på den gamla prästgårdskvarnen vid forsen.
Hoppas bilderna ger Dig ro och Dina tankar frihet!
Lisbeth

Kommentarer:

1 Anonym:

Verkligen rogivande! Vackert och lärorikt dessutom!

Kommentera här: