Tors 18 februari 2021 Vinterkväll i kvarnköket för längesen
Mina tankar om EN VARDAGSKVÄLL I KVARNEN FÖR LÄNGESEN
I februari år 1875 satt Johanna vid det lilla köksbordet och väntade på maken Lars som gått för att hämta vatten. Det tog sin tid och hacka hål på isen för att komma åt källan. Äldste sonen Nils 6 år var i hönshuset. Kanske hittade han ett eller två ägg i redena. Det vore ett välkommet bidrag nu när den enda kon stod i sin, och höll denna kylan i sig dröjde det innan mor kunde ge de små flickorna Natalia knappt 3 och lilla Hanna Sofia 1,5 år spenvarm mjölk. Hade inte Natalia hostat de senaste dagarna? Bara hon inte fick lungsot... Det var som det inte förslog att hålla fyr i eldstaden dygnet runt. Och senaste månaden blev hon säker, nog var hon på det viset igen. Visst var det roligt med de små liven, men en mun till att mätta....Hon torkade sig i ögonen med en flik av det hemvävda förklädet. Johanna lät undslippa sig en djup suck.
- Mor, mor - in genom dörren kom Nils springande och hela hans ansikte sken när han sträckte fram sina smutsiga barnahänder och visade mor äggen. - Tre stycken mor, tre stycken ! - Johanna klappade sin Nils på huvudet och log.
Ikväll fick det bli varmt honungsvatten till allihopa, och ännu fanns det salt sill i tunnan och en och annan fläskabit från julagrisen i träkaret. Lite lättare i sinnet satte mor Johanna trefotagrytan med vatten över elden. Med Guds hjälp ska vi nog klara det, Lars och jag, tänkte hon och böjde sig ner och lyfte upp lilla Hanna Sofia i famnen.
Att Lars och Johanna var mjölnare i Prästgårdskvarnen åren 1875 - 1883 är vederlagt genom Knäreds forskarrings arbete. Och kanske var det också just såhär Johanna tänkte och kände dendär februarikvällen år 1875?
Lisbeth
