Ons 14 dec 2022 Det går mot jul också vid kvarnen

I december år 1916 var dagarna för Bina och Edvin fyllda av sorg efter tvillingflickan Ellas död. Blott åtta veckor fick de ha henne här på jorden.
Snön ligger vit och i köket står Bina vid spisen och rör i grytan med middagssoppan samtidigt som hon stöter till takgungan där Harriet ligger. Tack och lov både äter och sover hon och ännu har Bina mjölk, så det ska nock gå väl med henne. På köksgolvet sitter Berta och leker med några träbitar som Edvin tagit in. Det blev ju lite över när han gjorde kistan till Ella.
Idag är det en vecka sen begravningen. Det blev klart inget stort efteråt, närmsta släkten grannarna förstås och det bjöds både kaffe och en sorge-sup till di som kom. Bina känner sig trots allt tacksam för den värme och det deltagande som kom henne och Edvin till del. Hon tänker särskilt på Hildur och Janne i Perlarsbygget, men så vet dom också hur det är, dom som miste en i våras och en förrförra året.

Nähä, här går det inte stå och försjunka i mörka tankar. Livet måste gå vidare. Julen nalkas och grisen blev slaktad tidigare i höst. Inte för Bina kunde göra så mycket, nyförlöst som hon var, men den välsignade Hildur kom och hade sin äldsta grebba med sig. Dom gjorde vid tarmarna, sköljde och skrapade och sköljde igen och minsann blev det hackekorv i år också och fläsket ligger i saltkaret. Bina ska försöka skicka bud till Perlarsbygget med nåt litet till grebban. Imorgon ska Bina baka sötebröd och äpple vet hon det finns fina i källaren, så nåt ska hon få ihop.
Och brödet ligger nogsamt travat i brödkistan.
Bina sätter soppe-grytan på köksbordet och i samma stund kommer Edvin och drängen in genom dörren. Lilla Berta springer in i sin fars famn och han lyfter upp henne i famnen. Bina tittar på sina kära......Ja. nog blir det jul i år också.....
Hälsningar Lisbeth
(Ni som väntar på rapport från Nobelmiddagen på Kyrkvägen får vänta lite till)

Kommentera här: