Tors 8 dec 2022 En vinterdag för hundra år sedan
Han lyfter upp lilla Berta, nyss fyllda två och stryker henne ömt över kinden. I kammaren ligger Bina och ger den sex veckor gamla Harriet bröstet. Tänk, sex veckor har gått sedan tvillingflickorna Ella och Harriet såg dagens ljus. Så små, så små di var, särskilt hon, son de gav namnet Ella. Edvin kunde ju nästan hålla henne i sina kupade händer....Nog hade både han och Bina förstått att det skulle till ett Guds under för Ella skulle få leva.
Hoppet tändes dock när veckorna gick och Bina hade mjölk, så det räckte och Ella tycktes suga redigt bra. Hade hon bara inte fått den förskräckliga hostan.... Vid middagstid den andre december kom så tvååriga Berta springande och Edvin insåg genast vad som hänt. Med Berta på armen steg han in i köket, där hans käraste Bina satt med den döda lilla flickan i famnen.
Edvin stryker med näven över ögonen medan han lägger ännu ett vedträ på glöden. Bina är uppstigen och har lagt lilla Harriet i gungan, som hänger från taket nära spisen. Han hör Binas djupa suck och vänder sig om och klappar henne med sina valkiga nävar.
På kvarnbacken ligger plankorna han hämtat hos sågaren och väntar. Snart är havrevällingen uppdrucken och med tunga steg lämnar Edvin frukostbordet för att gå ut och snickra den lilla kistan till Ella.
