Tors 17 mars 2022 Vi börjar få rätt på det stora brödbaket

I måndags var det dags igen att ta fram Binas stora trätråg och skålla rågsikt och havregryn som fick svalna innan ett paket jäst, lite sirap och filmjölk rördes ner med ytterligare rågsikt. När degen jäst över natten och fått en anings syrlig doft vidtog knådandet. Hur länge ska en så stor deg arbetas? "Du ska älta tills degen innehåller minst tre droppar svett" - var di gamles råd, och det följer jag noga. Svett blir jag rätt fort, men innan svetten droppat tre gånger ner i brödtråget har gott och väl en timme passerat.
Efter ytterligare jäsning ska degen formas till runda kakor. Under tiden har Roland eldat i den gamla bakugnen och det är dags att "raka ut" glöden och sopa stenarna så rena som möjligt, innan vi med brödspadens hjälp placerar kakorna i ugnen. En spännande timme följer....ska baket lyckas denna gången också? Är ugnen kanske för varm? Spricker dom? Och det allra sämsta - blir det dö-bakt?
När luckan är stängd kan vi inget göra annat än njuta i kvarnkökets värme till forsens brus utanför det lilla köksfönstret
och strax har timmen gått och försiktigt öppnar vi ugnsluckan och kikar in...härlig doft av nybakat slår emot oss och JAAA - tjugofyra lagom bruna brödkakor - nåja, någon är väl mörk undertill - lyfts försiktigt ut av mjölnaren.
Så nöjda och lagom trötta provsmakar vi varsin skiva med smör som smälter...
För Bina och Edvin var brödbaket livsviktigt i ordets rätta bemärkelse. För oss med butikernas brödhyllor välfyllda är det ingen katastrof om baket misslyckas men ack, så roligt när det lyckas!
Lisbeth

Kommentera här: