Tors 7 dec 2023 Snöänglar och skålle-bröd

Andra adventssöndagens kyliga morgon fick både mig och vovven Ashy att kasta oss i snön. Han rullade runt och jag la´ mig platt på rygg. Resultatet ser Du här, snöängeln som påminner om min barndoms vintrar.
Också var det dags för vinterns brödbak i kvarnkökets stenugn och att skålla mjöl i Binas gamla baktråg. 10 liter vatten hälldes kokande över 6 kg rågsikt och 1 dl salt. Mjölnaren och jag hjälptes åt att bearbeta med den stora trä-degspaden tills mjölet var inarbetat och jämnt och slätt. Medan detta svalnade läste jag i Kajsas kokbok, som gavs ut första gången 1935 om just bakning. Här följer ett utdrag:
- Brödfrågan är ett viktigt kapitel i ett hem. Det fordrar inte bara skicklighet utan också omtanke för att ett bak skall bli lyckat. Man får inte hafsa undan med bakning, varken knådning eller gräddning, ty då blir också brödet därefter, och då blir ingen större glädje med det. Gott hembakat mat- och kaffebröd till vardags och fest är en av grundbetingelserna vid hushållningen. -
Hur länge skulle då degen knådas? Min mor lärde mig att enligt "di gamle" höll man på tills degen innehöll minst tre droppar svett. För min del kom första droppen efter omkring 50 minuter och de andra två ganska tätt efter ytterligare en kvart. För säkerhets skull höll jag på i ytterligare 20 minuter. Under tiden hade mjölnaren eldat i kvarnköket och bakugnens stenar värmdes alltmer.
En timmes jäsning gav oss tid för frukost vid det nötta köksbordet medan vi pratade om det hårda arbetet förr både för Edvin och Bina men också för drängen.
Undrar hur många timmars vila drängen kunde unna sig här i dränga-stuan?
Men nu var glöden "utrakad" och tiden kommen för nästa moment - dela degen i lagom bitar till runda kakor, 24 stycken blev det i tisdags.
Ännu en jäsning innan de ska placeras i stenugnen och gräddas. Det är alltid lika spännande att efter en knapp timme öppna luckan och se.....är de för mörka? Hur många har spruckit? Och är de genombakta?
Jaaa, det blev bra och julaftonens doppe med rimmade revben och hemlagad koke-korv är räddad! Vilken rikedom!
Kajsas kokbok förtäljer följande:
- Det finns ingen underbarare doft än den av nytt, ångande varmt bröd. Fattar ni, att det är lyckans, trevnadens, hemmets egen doft? Brödet, det är symbolen för det viktigaste, trognaste, vackraste av allt här på jorden. -
Fattar vi det idag? Värt att reflektera över detta vårt dagliga bröd, som vi numera betraktar som självklart.
Fortsätt njut i decembersnön!
Lisbeth

Kommentera här: