Fre 19 januari 2024 En vinterdag för ett knappt sekel sedan

Året är 1926. Runt knutarna vid den gamla Prästgårdskvarnen viner östanvinden och på alla taken ligger snön vit.
Hönsen sover när drängen Petter stegar in. I sina stora träskostövlar kliver han fram till första redet och livligt kacklande lämnar de fjäderklädda liven sina varma bon. Ett efter ett läggs de nyvärpta äggen varsamt i mor Binas korg. Minsann blev det fem stycken idag! "Ni är duktiga små pullorna" mumlar Petter när han lämnar hönshuset efter att noga haspat dörren. Räven sågs stryka omkring häromkvällen. Både Petter och husbonn` Edvin hade sett honom i månskenet.
I stallet hörs kon råma. Från skullen river Petter ner ett fång hö och ger henne. Grisa-stian ekar ännu tom men när väl oxveckorna gått får en ny liten kulting flytta in. Ack, sicket gott fläsk det blev vid julslakten! Petter tackar sin lyckliga stjärna för han följde med statarnas flyttlass i höstas! Hos storbonden på Mellby ängar var tillvaron svår, nästan varje dag kom han och röt att arbetet gick för långsamt och Petter minns som igår när örfilen kom......Det var nog den som fick honom att hoppa upp längst bak på den skrangliga vagnen och lämna kusten.
Efter att dragit av sig de tunga träskostövlarna räcker Petter över korgen till mor Bina i kvarnköket. Här har varit fyr i spisen hela natten, nog har drängen hört Bina flera gånger under dygnets mörkaste timmar lägga i mer ved.
Vällinggrytan står redan på köksbordet och de små glyttarna springer omkring. "Sätt se´ ner så länge, Edvin kommer snart" Tungt sjunker drängen ner på pinna-stolen och genast kommer både Clary och Harriet och kryper upp i hans knä. Strax är familjen samlad och det enda som hörs är sörplandet när hungriga magar mättas och värms.
"Idag Du Petter" det är Edvin som tar till orda "behöver vi nog inte mala, ingen vill ge se´ut i detta vä´ret. Jag tänker vi får göra nya räfsepinnar i ettermidda´ när vi har fått väck den värsta snön."
Sitta ner och tälja räfsepinnar på en vardag! Inom sig fylls drängen av tacksamhet och torkar förstulet bort tåren som blänker i ögonvrån. Snällare husbonn-folk kan då ingen ha!
När drängen tackat för maten tar han de båda spannarna och går, trots snön och kylan med lätta steg till brunnen.
Lisbeth som låtit fantasin flöda

Kommentera här: