Sön 22 sept 2024 Sagan om de små hattarnas utflykt

Vid Mötesplats Kvarnen vilar morgonen stilla. De första bleka solstrålarna letar sig in genom stallfönstret, Krokån rinner stilla förbi bryggerimuseet för att framme vid kvarnen kasta sig ut i forsen.
Själv sätter jag nyckeln i kvarnporten när jag tycker mig höra några märkliga ljud bortifrån stallet.....Försiktigt går jag närmare....öppnar dörren och tassar in....
Bland hattarna på bordet i den gamla svinstian råder febril aktivitet - tss, har ni hört idag kommer dom från Malmö, jag tror vi får göra en utflykt i solskenet, säjer den röda filthatten och fäster sin brosch i brättet. Bortifrån höghattarna kommer ännu ljudliga snarkningar men plommonstopet vaknar av glada nyheter och viftar energiskt på brättet för att få bort nattens spindelväv. - Attjoo prosit - den svarta finhatten med sitt flor snörvlar och nyser, hon har blivit så känslig för damm på gamla dar. Men vad är det med pälshatten? Tårar rinner nerför kullen och blir liggande på brättet. - Solsken och varmt, då väljer ingen mej, hulkar hon för sej själv. Genast är sommarens stråhattar framme och tröstar henne, säkra som de är på att tillhöra de utvalda denna högsommarvarma septemberdag. En grön liten basker ligger tyst och stilla bland alla flor och fjädrar och rosetter. Hon är van vid att inte bli uppmärksammad. Såklart hyser hon allra längst inne i slutmaskorna hoppet om att få andas friskluft idag.
Och där kommer den! Bilen med det glada Malmögänget som för tredje året ordnar årets dag för våra huvudbonader! Glada skratt hörs och en efter en lyfts hattarna upp och provas. Nog krumbuktar hon med fjädrarna sig lite extra för att inte tala om den lilla vita sommarhatten! Prasslet tilltar och mitt i allt börjar herrhattarna humma och påminna gästerna om sin existens. Nu tycks alla gjort sina val och ut i solskenet bär det!
Jaaaa, jag kom med! Pälshattens glädje är obeskrivbar
Självsäkert och arrogant har filthatten vikt upp sitt brätte extra högt
Stråhatten är glad förstås men samtidigt orolig. Måtte mänskan inte bada med mej! Då sväller jag ju så förfärligt och blir riktigt ful!
Herrhatten håller stilen och känner inom sej - sådan hatt, sådan herre -
Kompisarna i rött håller givetvis ihop och viskar och fnittrar lite extra under den blå himlen
Titta noga så ser Ni mej! I främsta raden sitter den gröna baskern överlycklig!
En eftermiddag går fort och snart är alla gamlingarna hemma i stallet igen, nöjda och trötta.
Snipp, snapp, snut! Nu är sagan slut!
Lisbeth med barnasinnet kvar

Kommentera här: